Kära vänner!

 

Vi har ju tidigare berättat om vår språklärare och vän Khila Neupane. Han är (var) högkast hindu, brahmin, och var den första att utbilda sig till lärare i sin by i Gorkha. Han har undervisat missionärer i nepali i 22 år och under dessa år hört evangeliet så många gånger och varit föremål för intensiv förbön.

 

När vi kom till Tansen för 2 år sedan var hans fru sjuk (som hon varit mycket) och Khila var väldigt orolig. Hon var också starkt troende hindu som tillbad gudarna och gjorde puja vid templet ofta. (Khila bad mig be för henne då och då jag la händerna på henne och bad för henne började hon kväljas kraftigt - under hela tiden jag bad - sedan slutade det.. Kändes tydligt som om det var onda krafter i rörelse.) Khila vet det mesta om kristen tro men har inte velat ta steget - bl a av hänsyn till sin fru och sin storebror, som är brahminpräst.

 

Det som hände nu var att hans fru, Saraswati, som bott med sina döttrar i Katmandu de senaste två åren, i lördags för 1 v sedan gick ut för att promenera till en släkting och var från lunchtid i lördags till måndag em försvunnen. Runt 200 personer letade efter henne i Kathmandu och vi var många som bad för henne (jag fick ps 23 i tankarna när jag bad).

 

Hon kommer själv inte ihåg någonting från tiden hon var borta men from lördags em minns hon igen - då kom några barn fram till henne och frågade hur hon mådde. Hon låg då på ett grönt fält (då vi i efterhand läste ps 23 för dem sa Khila om "han låter mig vila på gröna ängar"; "ja, det var där hon var"!) De hämtade vuxna som tog henne till Patansjukhuset i sin bil - hon uppfattade det som om de var troende. Hon var myggbiten och uttorkad, men oskadd och fick komma hem till sin överlyckliga familj samma dag (de har 4 döttrar och 1 son - sonen just nu hemma från sina medicinstudier på Filippinerna, han är - nej var - den enda kristna i familjen).

 

Efter att ha rest från Kathmandu i torsdags så var de hos oss kl 07 på morgonen för att berätta om vad de varit med om, och få förbön.

 

Saraswati, som sist jag såg henne var en orolig själ, hade nu ett lugn i blicken och ett stort leende på läpparna. Hon berättade att hon dagarna innan hon försvann haft syner: sett ett ljussken på himlen, sen mörker, sen ljus, sen mörker och känt som att en röst sa "ska du välja mörker eller ljus"? Hon hade känt som om hon inte skulle leva mycket längre och bett sin son ta hand om hela familjen om hon inte klarade sig. Hon sa att hon kände det som om våra böner (troende på många platser i världen) hade räddat henne och som att Gud nu kallade henne till sig. Så två dagar efter återfinnandet - i onsdags - bestämde sig Khila och Saraswati för att ta emot Jesus i sina liv helt och fullt!!

 

Saraswati fick förbön under flera timmar av en pastor i Kathmandu då hon varit involverad i mycket mörker.

 

Att höra deras historia i vårt vardagsrum fick tårar att rinna av tacksamhet till vår Gud. Vi vet ju att många hinduer kommer till tro i Nepal, men att få se Guds verk på så här nära håll var en stor ära.

 

Och att se dem - för allra första gången, i kyrkan i går, att hälsa "jai massiah" (Kristus har segrat) istället för "Namaste"  på Khila och höra hur han stod upp och berättade för alla att han hört om Jesus genom så många missionärer under så många år, men nu känt att Gud kallat honom, var helt fantastiskt!

 

Så, var med oss i TACKsägelse för Khila och hans fru men också i förbön för dem för vi är rädda att den onde inte kommer lämna dem i fred, då de bor bland sina hinduiska vänner. De är också förebilder för så många, Khila känner de flesta på sjukhuset.

 

Be gärna för Nepal också, stor politisk oro i landet just nu. Idag står landet stilla; alla skolor, affärer, kontor är stängda då maoisterna utlyst bandh pga missnöje med konstitutionsskrivandet.

 

Jesus lever och Han hör bön idag!

 

Rapporterar Pernilla & Otto Ardeby, Herrens utsända i Tansen, Nepal